Lillhärjeåbygget

Lillhärjåbygget är en väglös gård i södra Härjedalen. Karin Eriksson med familj har där drivit en mjölkproduktion för självhushållning. Till gården hör fäboden Hackåsen. Besättningen består av två kolinjer, Fina som anses ursprunglig på gården och Pryda som är inköpt på 1960-talet från Lillhärdal. Fina fick två döttrar, 102 Grågås och 103 Snögås, medan Pryda är mor till 107 Nöjda och 17 Kruslind. Besättningen bestod av sex kor när den uppmärksammades i slutet på 1980-talet. Endast två tjurar finns bevarade med linjer efter sig. Dessa är Tubus född 1981 och fjällsemintjuren 786 Maro. Tubus, har två tjurlinjer efter sig genom sin sonson Julius och sin sonsons sonson Munter. Vem som är Tubus far är inte helt klarlagt men mor är Stolta med härstammningar från Lillhärdal och Djursvallen. Tubus är därmed anfader till inte mindre än sju av de fjällnära semintjurarna. Fjällrasmatadoren Maros avkommor passade väl in i miljön på Lillhärjåbygget och finns med i stamtavlorna på många av dagens fjällnära härifrån.

Intressant är att en annan fjällrasmatador 708 Bill, som på Lillhärjåbygget inseminerades på 102 Grågås, ligger bakom en grupp fjällnära kor som också fungerat mycket bra som hushållskor, bl a på fäbodar. För att undvika inavel har sedan 1950-talet flera andra fjällrastjurar använts på Lillhärjåbygget. Av dem som är välrepresenterade i härstammningarna i dag förutom Bill och Maro är en tjurföreningstjur från Dravagen och en tjur från Glöte. De två sistnämnda finns representerade hos i stort sett samtliga i dag levande fjällnära med härstamning från Lillhärjåbygget. Tjurar från besättningar i Lofsdalen, Funäsdalen och Klövsjö har också använts men det är osäkert om de finns kvar i dagens fjällnära genmassa.

Samtliga fjällrastjurar som använts på Lillhärjåbygget har använts före 1993 och avkommorna är därmed godkända som fjällnära. Lillhärjåbyggets besättning har varit kärnan i den fjällnära aveln och är den till antalet talrikaste gruppen.