Under hela tiden som korsningsaveln pågick fanns det djurägare som vägrade vara med på korsningståget, och tack vare att det fanns bra avkommebedömda tjurar av fjällras att tillgå varav en del blev använda som tjurfäder inom SKB-aveln, gick det att hjälpligt klara sig utan att tvingas korsa bort alla sina SKB/fjällraskor.

Kravet var dock att man var en vaksam djurägare eftersom många gånger hade seminören bara korsningssperma att erbjuda när hon dök upp. Även det faktum att vilken rasröra som än fanns i tjuren så hade den SKB som rasbeteckning vilket ledde till att många misstag skedde ute på gårdarna när semineringarna skulle göras.

I mitten av 1980-talet var trycket på NTC som nu ändrat namn till Nordavel så stort att man valde att ta fram en del äldre fjällrastjurar som tjurfäder för att tillmötesgå kraven på renrasiga fjällrastjurar med varierad härstamning. Det var dock bara frågan om enstaka insatta söner vilket innebar att i början på 1990-talet var nästan alla fjällkor kusiner eller halvsyskon med varandra via tjurarna 708 Bill, 717 Kare, halvbröderna 705 Sol och 6 Hoss samt 723 Figer och 726 Basker. Då startade världsnaturfonden projekt rädda fjällkon.

Från slutet av 1960-talet sparades ett mindre antal doser efter varje tjur som använts på Norrlands tjurcentral/Nordavel. Dessa doser efter äldre obesläktade fjällrastjurar började i liten skala att på 1980-talet användas i de största fjällrasbesättningarna för att hålla inaveln stången. Ett sådant lager är dock inte oändligt utan kan ta slut om det inte används förståndigt. Den statliga genbanksnämnden under jordbruksverket köpte in 17 av de mest intressanta tjurarna för att inte all sperma skulle ta slut innan nya söner efter dessa tjurar kunde tas fram. WWF uppmärksammade situationen och gav en grupp lantbrukare medel att tillsammans med en veterinär samla sperma på gårdsnivå för att utöka spermalagret av härstamningsmässigt användbara tjurar. Under 1993 och 1994 skedde samlingar ute på gårdarna och ett 20-tal nya tjurar kom fram den vägen. Från och med 1996 slöts ett avtal med Svensk avel och tjurarna skickades istället till Alebäck för att samlas på sperma och all sperma som samlats via PRF togs även över av Jordbruksverket som sedan 1996 har ansvaret för att bekosta de årliga insamlingarna.

Som ett resultat av PRF:s arbete bildades 1995 föreningen Svensk fjällrasavel som verkar för att bevara och utveckla fjällrasen för framtiden. De ändlösa striderna mellan korsningsförespråkare och fjällrasanhängare inom SKB-föreningens hägn tar då slut och fjällrasfolket bildade en egen förening som verkar än idag. Dagens avel sker i samarbete med Svensk avel och den vägen kommer 2-4 nya tjurar ut varje år, dessutom samlas varje år ytterligare 5 tjurar på Alebäck vilket tillsammans med användningen av egna tjurar ute på gårdarna ger fjällrasen en tillräcklig genetisk bredd för att kunna möta framtiden.

Avkastningsnivån på dagens fjällraskor är i genomsnitt runt 5500 kg per år med en fetthalt på ca 4,4% och en proteinhalt på 3.6%. Nivån varierar naturligtvis beroende på utfodringsintensitet och besättningar med avkastning över 7000 kg ecm finns. Enstaka kor producerar idag 10000 kg per år och rekordet för rasen är 13599 kg ecm på ett år.

Vill du veta mer om dagens tjurar så sök vidare på hemsidan! Vill du prata med någon om fjällkor så kolla styrelsens telefonnummer och ring upp!